Pojken och Tatueringen (Har ingen bättre idé till rubrik)

Ni får säga om den var bra nog så att jag ska fortsätta eller inte ^^

Det var en gång en fattig pojke i en storstad. Han var osynlig för stads bona och ingen brydde sig om honom. Det enda dem gjorde var att titta på sina ur (klocka) och springa det snabbaste till sina jobb. Den enda som faktiskt vågade bry sig om pojken var en gammal tant på utkanten av en strand. Hon brukade kalla honom "Lilla Pojk" för dem visste inte hans riktiga namn. Det var det enda stället han fick mat utan att tjuva mat. MEN hon bodde ju inte i stan, vilket betydde att hon bodde 7 mil därifrån. Så om han ville hälsa på så var han tvungen att gå så långt. Han hade inget imot att folk ignorerade honom igentligen. Tvärtom. Det gjorde så att dem inte brydde sig om ifall han snodde något. Men nu börjar historien:

Det var en vanlig dag i den ståtliga storstaden. Hundar skällde, bilar tutade och folk tjöt. Som vanligt. Pojken bara låg dör bland hans sopor och snurrade runt. Han vaknade av att en råtta trampa honom i näsan. Han vaknade upp kallsvettig. Den där drömmen igen. Han reste sig upp och tog på sig sin tras jacka och gick. Han kom på att det var Onsdag idag. Då skulle bageriet ställa ut sina sopor så att inte kunderna skulle behöva stå ut med stanken. Han trippade fram till soporna. En av servitricerna var ute så han väntade tills han hade gått in. Han famlade efter mat. Han fick upp en halv muffin och två håriga kakor. En stor vinst. Han rusade därifrån innan han skulle bli upptäckt.

Ska jag fortsätta? C:

Mer! ) du fick en bra början. Fortsätt gärna

Du är grym! Sånt här gillar jag hehe. Continueee

Dragon_Source skrev:Mer! ) du fick en bra början. Fortsätt gärna

Tack C: Bra att du gillar den ^^

Music_Fan skrev:Du är grym! Sånt här gillar jag hehe. Continueee

Hehe, varsegod ^^

Fortsätt!^^

Han tog upp det lilla byltet med mat och började äta på en av kakorna. Han var bara så lycklig just idag. Han fick frukost och han skulle träffa den där snälla tanten idag. Han suckade av lättnad och satte sig ner. Han skulle behöv all sin energi för att komma till henne. Han åt upp den sista kakan och sparade den halv ätna muffinsen. Han rusade ner för stan och kom till foten av den stora staden. Han la muffinsen i hans jack ficka och började gå. På vägen var det en massa bilar som åkte förbi i full fart. Ja, vissa höll nästan på att köra på honom. Han rusade alltid undan i sista sekund, vilken tur han hade. När det bara var 9 kilometer kvar så såg han att solen började gå ner. Han hade tydligen sovit längre än väntat på morgonen. Han började springa, men hungern tog över. Han öppnade jack fickan och tog upp bakelsen. Han åt upp den och började springa vidare.


Väl framme vid gumman, kl. 18.00, hade han tömt alla sina krafter. Han la sig ner på marken och vilade, när han helt plötsligt hörde fotsteg.
- Vem där? Sa han och hoppade upp med en hastig rörelse. Ingen där. Han gick in till gumman. Vem vet vad det fanns för varelser där ute? Han knackade och gick in. Gumman satt i sin gungstol som vanligt. Han gick fram och klappa henne på axeln.
- Gissa vem? Sa han och var redo för en bamse kram. Inte ett ljud. Han skakade henne bakifrån. Inte en enda reaktion. Han gick framför henne. Hennes ansikte, det var något som inte stämde... Han inspekterade hennes ansikte, och när han tittade riktigt nogrant såg han små, gröna rivmärken i den gamla damens hud. Han hoppade undan och förstod allt. Hon var död. Förgiftad. Förgången. Borta. Han gick mot dörren när han såg en lapp. Han tog tag i lappen och började läsa:

Cliffhanger.